Kärrtorp
Svenska Bostäders första bostadsområde i egen regi började byggas den 1 november 1948. Bilden är tagen den 31 mars 1949, där hus nummer 8 byggs.
De långa sammanhängande raderna med lamellhus, brutna i olika vinklar, bildade en mur utåt, med öppna ytor inåt med plats för lek. Husen var tre våningar höga och tio meter djupa.
När Kärrtorp började byggas 1948 transporterades byggmaterial fortfarande med häst och vagn. Under den sista byggtiden började i stället lastbilar att användas. Svenska Bostäders skaffade sin första lastbil 1951. Här är det hus 28 som byggs, sett från öster.
Tunnelbanan invigdes 1958. Många andra servicefunktioner, som skolor och dagis, fanns heller ännu inte på plats när de första hyresgästerna flyttade in 1951.
Kärrtorps Centrum invigdes för första gången 1952, men stod inte helt färdigt förrän i början av 1960-talet. Då invigdes centrumet en andra gång 1961. Torget skulle vara bilfritt, och redan från start fanns planerna med på en biograflokal.
De långa lamellhusen kompletterades med fyra punkthus om fyra eller sju våningar. Till höger i bild syns medborgar- och nämndhuset. Från början var det tänkt att ett medborgarhus – med tillhörande restaurang upphöjd på pelare – skulle ligga öster om tunnelbanespåren, och på så sätt rama in torget.
Till skillnad från tidigare bebyggelse placerades husen direkt vid gatan. När området byggdes fanns inget större behov av parkeringsplatser. Det räckte med de som gatorna erbjöd.
Enligt den ursprungliga stadsplanen skulle en större tillfartsväg dras till Kärrtorp via Nytorps gärde. Leden skulle sedan fortsätta mot Bagarmossen. Så blev det inte. Frågan aktualiserades igen i 1960 års trafikledsplan. Men Nytorps gärde har klarat sig
Kärrtorp var det första bostadsområdet som Svenska Bostäder byggde i egen regi, sedan Stockholm Stad tagit över som ensam ägare. Den 1 november 1948 började bolaget här bygga 869 lägenheter. Men Kärrtorps anor sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden. Namnet kommer från ett torp byggt 1790 som låg just vid ett kärr. Torpet tillhörde egendomen Hammarby som sålde marken 1947 till Stockholms stad. Torpet finns dock fortfarande kvar, mittemot Skarpnäcksskolan.
Samma år presenterades en stadsplan för området med plats för 8 000 invånare. Svenska Bostäder fick i uppdrag att bygga både bostäder och centrum. Bolaget hade nyss inrättat en egen arkitektavdelning, med Hjalmar Klemming som chef. Han ville bygga ett barnvänligt område med stora ytor för lek. Själva husen – långa sammanhängande tre våningar höga smalhus – fungerade som en mur, sluten utåt men öppen inåt. Dessa hus kompletterades med punkthus på tolv respektive sju våningar. Lägenheterna byggdes med långtgående standardisering, med den tidens mått mätt. Det fanns 15 varianter av lägenhetslösningar, spegelvändningar oräknade.
Bygget avlöpte inte helt smärtfritt. Under våren 1950 genomfördes en vild strejk, så kallad bodsittning, vid Svenska Bostäders bygge i Svedmyra, som inleddes 1949. Strejken spred sig även till Kärrtorp.
Arkitekt Klemming flyttar in
År 1951 började de första flytta in i Kärrtorp. Klemming själv var mycket nöjd med sitt nya bostadsområde, som kom att stå modell för en senare utmaning – Vällingby. Klemming flyttade själv in i ett av de högre husen med sin familj. Något han inte vara lika nöjd med var servicefunktionerna. Det saknades skolor, dagis och kommunikationer. Centrumet började byggas 1952, men det skulle dröja ända till 1960-talet innan det var helt färdigbyggt. Tunnelbanan invigdes 1958.
Bilismen hade ännu inte brett ut sig över Sverige. Därför betraktades det som ekonomiskt fördelaktigt att anlägga garage i husens källarvåningar. I övrigt fick bilarna plats på gatan.
I Kärrtorp genomfördes också en intressant studie 1951. Det var Bostadsstyrelsen som tillsammans med Hemmens Forskningsinstitut som ville undersöka hur de framväxande standardiserade hus- och lägenhetstyperna uppfattades av de som bodde där. Det framkom bland annat att husmodern ansåg anordningarna för köksarbetet vara det viktigaste. Därefter tvättmöjligheter, lämplig sovplatsfördelning, goda lekplatser ute och god butiksförsörjning. Männen poängterade i stället goda kommunikationer som det viktigaste.
